förfäkta
Jump to navigation
Jump to search
Swedish[edit]
Etymology[edit]
för- + fäkta, used since 1544, cognate with Danish forfægte, from Middle Low German vorvechten and German verfechten.
Verb[edit]
förfäkta (present förfäktar, preterite förfäktade, supine förfäktat, imperative förfäkta)
Conjugation[edit]
Conjugation of förfäkta (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | förfäkta | förfäktas | ||
| Supine | förfäktat | förfäktats | ||
| Imperative | förfäkta | — | ||
| Imper. plural1 | förfäkten | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | förfäktar | förfäktade | förfäktas | förfäktades |
| Ind. plural1 | förfäkta | förfäktade | förfäktas | förfäktades |
| Subjunctive2 | förfäkte | förfäktade | förfäktes | förfäktades |
| Participles | ||||
| Present participle | förfäktande | |||
| Past participle | förfäktad | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||