styrka

Norwegian Nynorsk

Verb

styrka (present tense styrker; past tense styrkte; past participle styrkt; passive infinitive styrkast; present participle styrkande; imperative styrk)

1. Alternative form of styrkja.

---

Swedish

Pronunciation

• audio

  (file)

Noun

styrka c

1. strength
2. force
3. a troop, a military force

Declension

Declension of styrka

	singular		plural
common	indefinite	definite	indefinite	definite
nominative	styrka	styrkan	styrkor	styrkorna
genitive	styrkas	styrkans	styrkors	styrkornas

Verb

styrka (present styrker, preterite styrkte, supine styrkt, imperative styrk)

1. to strengthen
2. to authenticate, to verify

Conjugation

Conjugation of styrka

	Active	Passive
Infinitive	styrka	styrkas
Present tense	styrker	styrks, styrkes
Past tense	styrkte	styrktes
Supine	styrkt	styrkts
Imperative	styrk	—
Present participle	styrkande
Past participle	styrkt

Related terms

• bestyrka

See also

• förstärka
• stärka