vapen

See also våpen

Swedish

Etymology

From Old Norse vápn, from Proto-Germanic *wēpną.

Pronunciation

• audio

  (file)

Noun

vapen n

1. a weapon; an instrument of attack or defense used in combat
2. a coat of arms

Declension

Declension of vapen

	singular		plural
Neuter	indefinite	definite	indefinite	definite
nominative	vapen	vapnet	vapen	vapnen
genitive	vapens	vapnets	vapens	vapnens

Related terms

atomvapen automatvapen beväpna eldvapen flygvapen jaktvapen kärnvapen kommunvapen

landskapsvapen länsvapen massförstörelsevapen riksvapen skjutvapen stadsvapen statsvapen

vapenbok vapendragare vapenexport vapenfabrik vapenhus vapeninnehav vapenlicens vapenmakt

vapensköld vapenslag vapenstillestånd vapensystem vapenvila väpnare