Jump to content

تأنث

From Wiktionary, the free dictionary

Arabic

[edit]
Root
ء ن ث (ʔ n ṯ)
6 terms

Verb

[edit]

تَأَنَّثَ (taʔannaṯa) V (non-past يَتَأَنَّثُ (yataʔannaṯu), verbal noun تَأَنُّث (taʔannuṯ))

  1. to be/become feminine or effeminate or act like a woman

Conjugation

[edit]
Conjugation of تَأَنَّثَ (V, sound, impersonal passive, verbal noun تَأَنُّث)
verbal noun
الْمَصْدَر
تَأَنُّث
taʔannuṯ
active participle
اِسْم الْفَاعِل
مُتَأَنِّث
mutaʔanniṯ
passive participle
اِسْم الْمَفْعُول
مُتَأَنَّث
mutaʔannaṯ
active voice
الْفِعْل الْمَعْلُوم
singular
الْمُفْرَد
dual
الْمُثَنَّى
plural
الْجَمْع
1st person
الْمُتَكَلِّم
2nd person
الْمُخَاطَب
3rd person
الْغَائِب
2nd person
الْمُخَاطَب
3rd person
الْغَائِب
1st person
الْمُتَكَلِّم
2nd person
الْمُخَاطَب
3rd person
الْغَائِب
past (perfect) indicative
الْمَاضِي
m تَأَنَّثْتُ
taʔannaṯtu
تَأَنَّثْتَ
taʔannaṯta
تَأَنَّثَ
taʔannaṯa
تَأَنَّثْتُمَا
taʔannaṯtumā
تَأَنَّثَا
taʔannaṯā
تَأَنَّثْنَا
taʔannaṯnā
تَأَنَّثْتُمْ
taʔannaṯtum
تَأَنَّثُوا
taʔannaṯū
f تَأَنَّثْتِ
taʔannaṯti
تَأَنَّثَتْ
taʔannaṯat
تَأَنَّثَتَا
taʔannaṯatā
تَأَنَّثْتُنَّ
taʔannaṯtunna
تَأَنَّثْنَ
taʔannaṯna
non-past (imperfect) indicative
الْمُضَارِع الْمَرْفُوع
m أَتَأَنَّثُ
ʔataʔannaṯu
تَتَأَنَّثُ
tataʔannaṯu
يَتَأَنَّثُ
yataʔannaṯu
تَتَأَنَّثَانِ
tataʔannaṯāni
يَتَأَنَّثَانِ
yataʔannaṯāni
نَتَأَنَّثُ
nataʔannaṯu
تَتَأَنَّثُونَ
tataʔannaṯūna
يَتَأَنَّثُونَ
yataʔannaṯūna
f تَتَأَنَّثِينَ
tataʔannaṯīna
تَتَأَنَّثُ
tataʔannaṯu
تَتَأَنَّثَانِ
tataʔannaṯāni
تَتَأَنَّثْنَ
tataʔannaṯna
يَتَأَنَّثْنَ
yataʔannaṯna
subjunctive
الْمُضَارِع الْمَنْصُوب
m أَتَأَنَّثَ
ʔataʔannaṯa
تَتَأَنَّثَ
tataʔannaṯa
يَتَأَنَّثَ
yataʔannaṯa
تَتَأَنَّثَا
tataʔannaṯā
يَتَأَنَّثَا
yataʔannaṯā
نَتَأَنَّثَ
nataʔannaṯa
تَتَأَنَّثُوا
tataʔannaṯū
يَتَأَنَّثُوا
yataʔannaṯū
f تَتَأَنَّثِي
tataʔannaṯī
تَتَأَنَّثَ
tataʔannaṯa
تَتَأَنَّثَا
tataʔannaṯā
تَتَأَنَّثْنَ
tataʔannaṯna
يَتَأَنَّثْنَ
yataʔannaṯna
jussive
الْمُضَارِع الْمَجْزُوم
m أَتَأَنَّثْ
ʔataʔannaṯ
تَتَأَنَّثْ
tataʔannaṯ
يَتَأَنَّثْ
yataʔannaṯ
تَتَأَنَّثَا
tataʔannaṯā
يَتَأَنَّثَا
yataʔannaṯā
نَتَأَنَّثْ
nataʔannaṯ
تَتَأَنَّثُوا
tataʔannaṯū
يَتَأَنَّثُوا
yataʔannaṯū
f تَتَأَنَّثِي
tataʔannaṯī
تَتَأَنَّثْ
tataʔannaṯ
تَتَأَنَّثَا
tataʔannaṯā
تَتَأَنَّثْنَ
tataʔannaṯna
يَتَأَنَّثْنَ
yataʔannaṯna
imperative
الْأَمْر
m تَأَنَّثْ
taʔannaṯ
تَأَنَّثَا
taʔannaṯā
تَأَنَّثُوا
taʔannaṯū
f تَأَنَّثِي
taʔannaṯī
تَأَنَّثْنَ
taʔannaṯna
passive voice
الْفِعْل الْمَجْهُول
singular
الْمُفْرَد
dual
الْمُثَنَّى
plural
الْجَمْع
1st person
الْمُتَكَلِّم
2nd person
الْمُخَاطَب
3rd person
الْغَائِب
2nd person
الْمُخَاطَب
3rd person
الْغَائِب
1st person
الْمُتَكَلِّم
2nd person
الْمُخَاطَب
3rd person
الْغَائِب
past (perfect) indicative
الْمَاضِي
m تُؤُنِّثَ
tuʔunniṯa
f
non-past (imperfect) indicative
الْمُضَارِع الْمَرْفُوع
m يُتَأَنَّثُ
yutaʔannaṯu
f
subjunctive
الْمُضَارِع الْمَنْصُوب
m يُتَأَنَّثَ
yutaʔannaṯa
f
jussive
الْمُضَارِع الْمَجْزُوم
m يُتَأَنَّثْ
yutaʔannaṯ
f