barnen

From Wiktionary, the free dictionary
Jump to navigation Jump to search

Basque[edit]

Etymology 1[edit]

Adjective[edit]

barnen

  1. superlative degree of barna
Declension[edit]

Adverb[edit]

barnen

  1. superlative degree of barna

Etymology 2[edit]

Adjective[edit]

barnen

  1. genitive plural of barna

Noun[edit]

barnen

  1. genitive plural of barna

Dutch[edit]

Etymology[edit]

From Middle Dutch bernen, barnen, from Old Dutch *brinnan, from Proto-Germanic *brinnaną.

Pronunciation[edit]

  • IPA(key): /ˈbɑrnə(n)/
  • (file)
  • Hyphenation: bar‧nen

Verb[edit]

barnen

  1. (archaic) to burn

Inflection[edit]

Inflection of barnen (weak)
infinitive barnen
past singular barnde
past participle gebarnd
infinitive barnen
gerund barnen n
present tense past tense
1st person singular barn barnde
2nd person sing. (jij) barnt barnde
2nd person sing. (u) barnt barnde
2nd person sing. (gij) barnt barnde
3rd person singular barnt barnde
plural barnen barnden
subjunctive sing.1 barne barnde
subjunctive plur.1 barnen barnden
imperative sing. barn
imperative plur.1 barnt
participles barnend gebarnd
1) Archaic.

Middle Dutch[edit]

Verb[edit]

barnen

  1. Alternative form of bernen

Middle English[edit]

Etymology[edit]

From barn +‎ -en (plural suffix).

Noun[edit]

barnen

  1. plural of barn (child)

Swedish[edit]

Noun[edit]

barnen

  1. definite plural of barn