försoning

Definition from Wiktionary, the free dictionary
Jump to navigation Jump to search

Swedish[edit]

Etymology[edit]

försona +‎ -ning

Pronunciation[edit]

Noun[edit]

försoning c

  1. reconciliation, atonement
    tillika skolen I offra en syndoffersbock till att bringa försoning för eder.
    And one goat [for] a sin offering, to make an atonement for you. (Numbers 28:22)
    Ty om redan deras förkastelse hade med sig världens försoning, vad skall då deras upptagande hava med sig, om icke liv från de döda?
    For if the casting away of them [be] the reconciling of the world, what [shall] the receiving [of them be], but life from the dead? (Romans 11:15)
    ett tempel för allkristliga möten och försoningar
    a temple for cross-denominational meetings and reconciliations

Declension[edit]

Declension of försoning 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative försoning försoningen försoningar försoningarna
Genitive försonings försoningens försoningars försoningarnas

Related terms[edit]