inriktning

Definition from Wiktionary, the free dictionary
Jump to navigation Jump to search

Swedish[edit]

Etymology[edit]

inrikta +‎ -ning

Noun[edit]

inriktning c

  1. direction, orientation, specialization, speciality

Declension[edit]

Declension of inriktning 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative inriktning inriktningen inriktningar inriktningarna
Genitive inriktnings inriktningens inriktningars inriktningarnas

Related terms[edit]