ryttare

Swedish

Etymology

Calque of Dutch ruiter (via Middle Dutch or Middle Low German), equivalent to rida (“to ride”) +‎ -are (“-er”). Compare Danish rytter, German Reuter.

Pronunciation

• IPA^(key): /rʏˈtare/

• Audio:

  (file)

Noun

ryttare c

1. a rider (a mounted person)
   1. a horseman, an equestrian

Declension

Declension of ryttare

		nominative	genitive
singular	indefinite	ryttare	ryttares
	definite	ryttaren	ryttarens
plural	indefinite	ryttare	ryttares
	definite	ryttarna	ryttarnas

Derived terms

• kamelryttare
• ordryttare
• paragrafryttare
• principryttare
• ryttarinna
• rövryttare
• skinkryttare
• spansk ryttare

References

• “ryttare”, in Svenska Akademiens ordböcker [Dictionaries of the Swedish Academy] (in Swedish)
• ryttare in Walter E. Harlock, Svensk-engelsk ordbok : skolupplaga (1964)