tordön

Swedish

Etymology

From Old Swedish þordyn, equivalent to Tor (“Thor, thunder”) +‎ dön (“din”). Cognate with Danish torden, Icelandic þórduna.

Noun

tordön n

1. (poetic) thunder

   Synonym: åska

   • 1945, Frans G. Bengtsson, Röde Orm [The Long Ships]‎^[1], Norstedt & Söners förlag, accessed at Litteraturbanken.se, courtesy of Göteborgs universitetsbibliotek, archived from the original on 4 November 2025:

     Ett förskräckligt oväder hade plötsligt kommit över dem, med tordön och hagel och ösande regn.

     A terrible storm had suddenly broken over them, with thunder and hail and pouring rain.

Declension

Declension of tordön

		nominative	genitive
singular	indefinite	tordön	tordöns
	definite	tordönet	tordönets
plural	indefinite	tordön	tordöns
	definite	tordönen	tordönens

Derived terms

• tordönsknall
• tordönsröst
• tordönsstämma

References

• “tordön”, in Svenska Akademiens ordböcker [Dictionaries of the Swedish Academy] (in Swedish)
• tordön in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)