uppställa

Swedish

Etymology

upp +‎ ställa

Verb

uppställa (present uppställer, preterite uppställde, supine uppställt, imperative uppställ)

1. to list, to arrange, to chart, to organize (information)
2. to present, to put forward (conditions, requirements, an ultimatum)

Conjugation

Conjugation of uppställa (weak)

	Active		Passive
Infinitive	uppställa		uppställas
Supine	uppställt		uppställts
Imperative	uppställ		—
Imper. plural1	uppställen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	uppställer	uppställde	uppställs, uppställes	uppställdes
Ind. plural1	uppställa	uppställde	uppställas	uppställdes
Subjunctive2	uppställe	uppställde	uppställes	uppställdes
	Participles
Present participle	uppställande
Past participle	uppställd
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Synonyms

• ställa upp

Related terms

• uppställning

References

• uppställa in Svensk ordbok (SO)
• uppställa in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• uppställa in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)

Anagrams

• ställa upp