överbefälhavare

From Wiktionary, the free dictionary
Jump to navigation Jump to search

Swedish

[edit]

Etymology

[edit]

From över- +‎ befälhavare.

Noun

[edit]

överbefälhavare c (abbreviated ÖB)

  1. a supreme commander of the armed forces[1]

Declension

[edit]
Declension of överbefälhavare 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative överbefälhavare överbefälhavaren överbefälhavare överbefälhavarna
Genitive överbefälhavares överbefälhavarens överbefälhavares överbefälhavarnas

References

[edit]
  1. ^ Utrikes namnbok (7th ed., 2007) →ISBN