ohyra
Jump to navigation
Jump to search
Swedish[edit]
Etymology[edit]
From Old Swedish ohyra (“monster; pest”), from Middle Low German unhuren, ungehuren, related to German Ungeheuer (“monster”).
When used to describe pests, arguably of a Nordic origin. Compare Old Norse hýrr (“pleasant; mild”), together with prefix o- (“un-”).
Noun[edit]
ohyra c
Declension[edit]
Declension of ohyra | ||||
---|---|---|---|---|
Uncountable | ||||
Indefinite | Definite | |||
Nominative | ohyra | ohyran | — | — |
Genitive | ohyras | ohyrans | — | — |
References[edit]
- ohyra in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- ohyra in Svensk ordbok (SO)
- ohyra in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- ohyra in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)