värn

Swedish

Etymology

From Old Swedish værn, from Old Norse vǫrn, from Proto-Germanic *warīniz. Related to värja (“defend”).

Noun

värn n

1. (something that provides) defense (against danger)

Declension

Declension of värn
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	värn	värnet	värn	värnen
Genitive	värns	värnets	värns	värnens

Derived terms

• borgvärn
• bröstvärn
• hemvärn
• luftvärn
• motvärn
• nödvärn
• pansarvärn
• skyttevärn
• värnlös
• Värnamo
• värnskatt

Related terms

• värna

References

• värn in Svensk ordbok (SO)
• värn in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• värn in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• värn in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)