anträffa
Jump to navigation
Jump to search
Swedish[edit]
Etymology[edit]
From German antreffen. See Dutch aantreffen, Danish antræffe.
Verb[edit]
anträffa (present anträffar, preterite anträffade, supine anträffat, imperative anträffa)
- to find (more or less by chance), to encounter
- Mannen anträffades död i sin lägenhet
- The man was found dead in his apartment
Conjugation[edit]
Conjugation of anträffa (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | anträffa | anträffas | ||
| Supine | anträffat | anträffats | ||
| Imperative | anträffa | — | ||
| Imper. plural1 | anträffen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | anträffar | anträffade | anträffas | anträffades |
| Ind. plural1 | anträffa | anträffade | anträffas | anträffades |
| Subjunctive2 | anträffe | anträffade | anträffes | anträffades |
| Participles | ||||
| Present participle | anträffande | |||
| Past participle | anträffad | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||