rättesnöre

Swedish

Etymology

From Old Swedish rættesnøre, equivalent to rätta (“align, straighten”) +‎ -e- +‎ snöre. Compare Danish rettesnor, Middle Low German richtsnōr, German Richtschnur.

Now only used metaphorically, originally in the literal sense of strings used for alignment in bricklaying.

Noun

rättesnöre n

1. norm, precept, guideline

Declension

Declension of rättesnöre
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	rättesnöre	rättesnöret	rättesnören	rättesnörena
Genitive	rättesnöres	rättesnörets	rättesnörens	rättesnörenas

References

• rättesnöre in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• rättesnöre in Svensk ordbok (SO)
• rättesnöre in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• rättesnöre in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)