återfalla

From Wiktionary, the free dictionary
Jump to navigation Jump to search

Swedish

[edit]

Etymology

[edit]

åter +‎ falla

Verb

[edit]

återfalla (present återfaller, preterite återföll, supine återfallit, imperative återfall)

  1. relapse
    återfalla i brott
    relapse into crime
  2. rest, fall on
    ansvaret återfaller på henne
    the responsibility falls on her

Conjugation

[edit]
[edit]

References

[edit]