utskällning

Swedish

Etymology

skälla ut (“scold”) +‎ -ning (“-ing”)

Noun

utskällning c

1. a scolding, a telling off

Declension

Declension of utskällning
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	utskällning	utskällningen	utskällningar	utskällningarna
Genitive	utskällnings	utskällningens	utskällningars	utskällningarnas

See also

• reprimand
• tillrättavisning (“rebuke”)
• uppläxning (“lecture”)

Further reading

• utskällning in Svensk ordbok.