ärlig

From Wiktionary, the free dictionary
Jump to navigation Jump to search
See also: årlig, Ärlig, and ærlig

Swedish

[edit]

Etymology

[edit]

From Old Swedish ǣrlīker, from Middle Low German êrlich, from Proto-West Germanic *aiʀulīk, equivalent to ära +‎ -lig. Cognate of German ehrlich.

Pronunciation

[edit]
  • IPA(key): /²æːɭɪ(ɡ)/
  • Audio:(file)

Adjective

[edit]

ärlig (comparative ärligare, superlative ärligast)

  1. honest; scrupulous
  2. honest; true

Declension

[edit]
Inflection of ärlig
Indefinite Positive Comparative Superlative2
Common singular ärlig ärligare ärligast
Neuter singular ärligt ärligare ärligast
Plural ärliga ärligare ärligast
Masculine plural3 ärlige ärligare ärligast
Definite Positive Comparative Superlative
Masculine singular1 ärlige ärligare ärligaste
All ärliga ärligare ärligaste
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.
2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
3) Dated or archaic
[edit]

References

[edit]

Anagrams

[edit]