beskäftighet

From Wiktionary, the free dictionary

Jump to navigation Jump to search

Swedish

Etymology

From beskäftig +‎ -het.

Noun

beskäftighet c

meddlesomeness, officiousness

Declension

Declension of beskäftighet
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	beskäftighet	beskäftigheten	beskäftigheter	beskäftigheterna
Genitive	beskäftighets	beskäftighetens	beskäftigheters	beskäftigheternas

Further reading

beskäftighet in Svenska Akademiens ordböcker

Retrieved from "https://en.wiktionary.org/w/index.php?title=beskäftighet&oldid=76595268"