övervara

Swedish

Etymology

From över- +‎ vara.

Verb

övervara (present övervarar, preterite övervarade, supine övervarat, imperative övervara)

1. to attend, to be present for the duration of an event

Usage notes

• older texts use a strong conjugation for past tense and supine (övervar, plural: övervoro, övervarit)

Conjugation

Conjugation of övervara (weak)

	Active		Passive
Infinitive	övervara		övervaras
Supine	övervarat		övervarats
Imperative	övervara		—
Imper. plural1	övervaren		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	övervarar	övervarade	övervaras	övervarades
Ind. plural1	övervara	övervarade	övervaras	övervarades
Subjunctive2	övervare	övervarade	övervares	övervarades
	Participles
Present participle	övervarande
Past participle	—
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Further reading

• övervara in Svensk ordbok.