benämna

Swedish

Etymology

be- +‎ nämna

Verb

benämna (present benämner, preterite benämnde, supine benämnt, imperative benämn)

1. to name, to call; to define a terminology

Conjugation

Conjugation of benämna (weak)

	Active		Passive
Infinitive	benämna		benämnas
Supine	benämnt		benämnts
Imperative	benämn		—
Imper. plural1	benämnen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	benämner	benämnde	benämns, benämnes	benämndes
Ind. plural1	benämna	benämnde	benämnas	benämndes
Subjunctive2	benämne	benämnde	benämnes	benämndes
	Participles
Present participle	benämnande
Past participle	benämnd
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• benämning

Further reading

• benämna in Svensk ordbok.

Anagrams

• banemän