dån

See also: daan, Daan, dá'àn, and Appendix:Variations of "dan"

Danish

Verb

dån

1. imperative of dåne

Pite Sami

Etymology

From Proto-Samic *tonë.

Pronoun

dån

1. thou, you (singular)

Declension

Inflection of dån

		singular	dual	plural
Nominative	Simple	dån	dåj	dij
	Emphatic	dånnå	dåjå	dija
Genitive		duv	dunuo	dijá
Accusative		duv	dånov	dijáv
Illative		dunje	dunnuj	dijjaj
Inessive		duvne	dunuon	diján
Elative		duvste	dunuost	dijást
Comitative		dujna	dunujn	dijájn

See also

Pite Sami personal pronouns

	singular		dual		plural
	simple	emphatic	simple	emphatic	simple	emphatic
1st person	mån	månnå	måj	måjå	mij	mija
2nd person	dån	dånnå	dåj	dåjå	dij	dija
3rd person	sån	sånnå	såj	såjå	sij	sija

References

• Joshua Wilbur (2014) A grammar of Pite Saami, Berlin: Language Science Press

Swedish

Etymology

From Proto-Germanic *duniz, from Proto-Indo-European *dʰwen-.

Noun

dån n

1. rumble, roar; a low, loud sound

   Vattenfallets dån gjorde det svårt att samtala.

   The roar of the waterfall made it hard to have a conversation.

Declension

Declension of dån
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	dån	dånet	dån	dånen
Genitive	dåns	dånets	dåns	dånens

Further reading

• dån in Svensk ordbok.

Anagrams

• nåd