frågeställare

Swedish

Etymology

fråga +‎ -e- +‎ ställa +‎ -are. Attested since 1950.

Noun

frågeställare c

1. questioner, asker

Declension

Declension of frågeställare
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	frågeställare	frågeställaren	frågeställare	frågeställarna
Genitive	frågeställares	frågeställarens	frågeställares	frågeställarnas

Related terms

• frågeställning

References

• frågeställare in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• frågeställare in Svensk ordbok (SO)