sällskapsdjur

Swedish

Etymology

From sällskap (“company”) +‎ -s- +‎ djur (“animal”).

Noun

sällskapsdjur n

1. a companion animal (pet)

   Synonym: husdjur (“pet”)

Declension

Declension of sällskapsdjur
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	sällskapsdjur	sällskapsdjuret	sällskapsdjur	sällskapsdjuren
Genitive	sällskapsdjurs	sällskapsdjurets	sällskapsdjurs	sällskapsdjurens

References

• sällskapsdjur in Svensk ordbok (SO)
• sällskapsdjur in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• sällskapsdjur in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)