välva
Jump to navigation
Jump to search
Swedish
[edit]Etymology
[edit]From Old Swedish hvælva, from Old Norse hvelfa, from Proto-Germanic *hwalbijaną. Cognate of Icelandic hvelfa, Norwegian kvelva, Danish hvælve, Middle High German welben, German wölben, Old Saxon bihwelvian, Gothic 𐍈𐌹𐌻𐍆𐍄𐍂𐌾𐍉𐌼 (ƕilftrjōm), English whelm, Dutch welven.
Verb
[edit]välva (present välver, preterite välvde, supine välvt, imperative välv)
- arch (form into an arch shape)
Conjugation
[edit]Conjugation of välva (weak)
Active | Passive | |||
---|---|---|---|---|
Infinitive | välva | välvas | ||
Supine | välvt | välvts | ||
Imperative | välv | — | ||
Imper. plural1 | välven | — | ||
Present | Past | Present | Past | |
Indicative | välver | välvde | välvs, välves | välvdes |
Ind. plural1 | välva | välvde | välvas | välvdes |
Subjunctive2 | välve | välvde | välves | välvdes |
Participles | ||||
Present participle | välvande | |||
Past participle | välvd | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. |
Derived terms
[edit]Related terms
[edit]References
[edit]- välva in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- välva in Svensk ordbok (SO)
- välva in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- välva in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)
- hvälva in Knut Fredrik Söderwall, Ordbok öfver svenska medeltids-språket, del 1: A-L