äventyr

See also: æventyr

Swedish

Etymology

From late Old Norse æfintýr, from Middle Low German eventü̂r, from Middle French adventure (“aventure”).

Pronunciation

• Audio:

  (file)

• Rhymes: -yːr

Noun

äventyr n

1. an adventure (the encountering of risks)

Declension

Declension of äventyr
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	äventyr	äventyret	äventyr	äventyren
Genitive	äventyrs	äventyrets	äventyrs	äventyrens