bevittna
Swedish
Etymology
From be- + vittna. Cognate with Danish bevidne, Norwegian Bokmål bevitne; compare German bezeugen.
Verb
bevittna (present bevittnar, preterite bevittnade, supine bevittnat, imperative bevittna)
- to witness
- 1944, Pär Lagerkvist, Dvärgen; translated as Alexandra Dick, transl., The Dwarf, 1945:
- Solen som stod ett litet stycke över bergen i väster kastade sina sista strålar över slagfältet som bevittnat så mycket hjältemod, ära och nederlag.
- The sun was low above the western hills and its dying rays fell over the field which had witnessed so much glory, heroism, and defeat.
Conjugation
Conjugation of bevittna (weak)
Active | Passive | |||
---|---|---|---|---|
Infinitive | bevittna | bevittnas | ||
Supine | bevittnat | bevittnats | ||
Imperative | bevittna | — | ||
Imper. plural1 | bevittnen | — | ||
Present | Past | Present | Past | |
Indicative | bevittnar | bevittnade | bevittnas | bevittnades |
Ind. plural1 | bevittna | bevittnade | bevittnas | bevittnades |
Subjunctive2 | bevittne | bevittnade | bevittnes | bevittnades |
Participles | ||||
Present participle | bevittnande | |||
Past participle | bevittnad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. |