försäga
See also: forsaga
Swedish
Etymology
Verb
försäga (present försäger, preterite försade, supine försagt, imperative försäg)
- (reflexive: försäga sig) accidentally reveal a secret; tip one's hand
Conjugation
Conjugation of försäga (strong)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | försäga | — | ||
| Supine | försagt | — | ||
| Imperative | försäg | — | ||
| Imper. plural1 | försägen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | försäger | försade | — | — |
| Ind. plural1 | försäga | försadeo | — | — |
| Subjunctive2 | försäge | försadee | — | — |
| Participles | ||||
| Present participle | försägande | |||
| Past participle | — | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||