gruva

See also: gluva

Norwegian Bokmål

Alternative forms

• gruven

Noun

gruva m or f

1. definite feminine singular of gruve

---

Norwegian Nynorsk

Noun

gruva f

1. definite singular of gruve

---

Swedish

Etymology

From German Grube (“pit, mine”), from Proto-Germanic *grōbō (“groove, furrow”), from Proto-Indo-European *ghrebh- (“to dig, scrape, bury”).

Noun

gruva c

1. mine (place from which ore is extracted)

Declension

Declension of gruva
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	gruva	gruvan	gruvor	gruvorna
Genitive	gruvas	gruvans	gruvors	gruvornas

Related terms

gruvarbetare gruvarbete gruvbolag gruvbrytning gruvdistrikt gruvdrift gruvfogde gruvfält gruvföretag gruvgas

gruvgång gruvhantering gruvhiss gruvhål gruvindustri gruvingenjör gruvlave gruvnäring gruvolycka gruvområde

gruvras gruvsamhälle gruvschakt gruvstrejk guldgruva järngruva koppargruva silvergruva zinkgruva

See also

• bergverk
• dagbrott
• grustag
• kalkbrott
• stenbrott

Verb

gruva (present gruvar, preterite gruvade, supine gruvat, imperative gruva)

1. (reflexive) (gruva sig) to be deeply worried

Conjugation

Conjugation of gruva (weak)

	Active		Passive
Infinitive	gruva		—
Supine	gruvat		—
Imperative	gruva		—
Imper. plural1	gruven		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	gruvar	gruvade	—	—
Ind. plural1	gruva	gruvade	—	—
Subjunctive2	gruve	gruvade	—	—
	Participles
Present participle	gruvande
Past participle	—
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• gruvlig
• gruvlighet
• gruvsam

See also

• ruelse

References

• gruva in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)