nämna

See also: namna and næmna

Swedish

Etymology

From Old Swedish næmna, from Old Norse nefna, nemna, from Proto-Germanic *namnijaną, from Proto-Indo-European *h₁nómn̥.

Pronunciation

• Audio:

  (file)

Verb

nämna (present nämner, preterite nämnde, supine nämnt, imperative nämn)

1. to mention, to name

   Hon nämnde att du var sjuk.

   She mentioned that you were ill.

Conjugation

Conjugation of nämna (weak)

	Active		Passive
Infinitive	nämna		nämnas
Supine	nämnt		nämnts
Imperative	nämn		—
Imper. plural1	nämnen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	nämner	nämnde	nämns, nämnes	nämndes
Ind. plural1	nämna	nämnde	nämnas	nämndes
Subjunctive2	nämne	nämnde	nämnes	nämndes
	Participles
Present participle	nämnande
Past participle	nämnd
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• benämna
• nämligen
• namn
• nämnvärd
• omnämna
• utnämna