självklarhet

Swedish

Etymology

From självklar (“obvious”) +‎ -het (“-ness”).

Pronunciation

• IPA^(key): /²ɧɛlvklɑːrˌheːt/

Noun

självklarhet c

1. something which is obvious or self-explanatory

Declension

Declension of självklarhet
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	självklarhet	självklarheten	självklarheter	självklarheterna
Genitive	självklarhets	självklarhetens	självklarheters	självklarheternas

References

• självklarhet in Svensk ordbok (SO)
• självklarhet in Reverso Context (Swedish-English)