sträcka

Swedish

Etymology

From Middle Low German strecken, from Old Saxon *strekkian.

Pronunciation

• Audio:

  (file)

• Rhymes: -²ɛka

Noun

sträcka c

1. a stretch, a distance

Declension

Declension of sträcka
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	sträcka	sträckan	sträckor	sträckorna
Genitive	sträckas	sträckans	sträckors	sträckornas

Related terms

• sträck
• transportsträcka
• vägsträcka

Verb

sträcka

1. to stretch

Conjugation

Conjugation of sträcka (weak)

	Active		Passive
Infinitive	sträcka		sträckas
Supine	sträckt		sträckts
Imperative	sträck		—
Imper. plural1	sträcken		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	sträcker	sträckte	sträcks, sträckes	sträcktes
Ind. plural1	sträcka	sträckte	sträckas	sträcktes
Subjunctive2	sträcke	sträckte	sträckes	sträcktes
	Participles
Present participle	sträckande
Past participle	sträckt
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• sträckning
• utsträcka