vanställa

From Wiktionary, the free dictionary
Jump to navigation Jump to search

Swedish

[edit]

Etymology

[edit]

van- +‎ ställa

Verb

[edit]

vanställa (present vanställer, preterite vanställde, supine vanställt, imperative vanställ)

  1. to disfigure, to deface

Conjugation

[edit]

References

[edit]