överbefälhavare

Definition from Wiktionary, the free dictionary
Jump to: navigation, search

Swedish[edit]

Etymology[edit]

From över- +‎ befälhavare.

Noun[edit]

överbefälhavare c (abbreviated ÖB)

  1. a supreme commander of the armed forces[1]

Declension[edit]

Inflection of överbefälhavare 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative överbefälhavare överbefälhavaren överbefälhavare överbefälhavarna
Genitive överbefälhavares överbefälhavarens överbefälhavares överbefälhavarnas

References[edit]

  1. ^ Utrikes namnbok (7th ed., 2007) ISBN 978-913832379-3