överklaga
Swedish
Etymology
Verb
överklaga (present överklagar, preterite överklagade, supine överklagat, imperative överklaga)
- to appeal (a sentence to a higher court)
Conjugation
Conjugation of överklaga (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | överklaga | överklagas | ||
| Supine | överklagat | överklagats | ||
| Imperative | överklaga | — | ||
| Imper. plural1 | överklagen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | överklagar | överklagade | överklagas | överklagades |
| Ind. plural1 | överklaga | överklagade | överklagas | överklagades |
| Subjunctive2 | överklage | överklagade | överklages | överklagades |
| Participles | ||||
| Present participle | överklagande | |||
| Past participle | överklagad | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||