betjäna

Swedish

Etymology

be- +‎ tjäna

Verb

betjäna (present betjänar, preterite betjänade, supine betjänat, imperative betjäna)

1. (transitive) to serve (a customer in a shop)
2. (transitive) to serve someone as part of a work as a personal servant

Conjugation

Conjugation of betjäna (weak)

	Active		Passive
Infinitive	betjäna		betjänas
Supine	betjänat		betjänats
Imperative	betjäna		—
Imper. plural1	betjänen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	betjänar	betjänade	betjänas	betjänades
Ind. plural1	betjäna	betjänade	betjänas	betjänades
Subjunctive2	betjäne	betjänade	betjänes	betjänades
	Participles
Present participle	betjänande
Past participle	betjänad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

• bli betjänt av

Related terms

• betjäning
• betjänt (“servant”)
• passa upp
• självbetjäning
• tjänare