bordlägga

Swedish

Etymology

bord +‎ lägga

Verb

bordlägga

1. (transitive) To postpone the decision of, table (to delay making the decision in (something)):.

   Vi beslutar att bordlägga ärendet tills vidare.

   We decide to table the matter until later.

Conjugation

Conjugation of bordlägga (weak)

	Active		Passive
Infinitive	bordlägga		bordläggas
Supine	bordlagt		bordlagts
Imperative	bordlägg		—
Imper. plural1	bordläggen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	bordlägger	bordlade	bordläggs, bordlägges	bordlades
Ind. plural1	bordlägga	bordlade	bordläggas	bordlades
Subjunctive2	bordlägge	bordlade	bordlägges	bordlades
	Participles
Present participle	bordläggande
Past participle	bordlagd
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.