försköna
Swedish
Etymology
From för- + skön + -a.[1] Cognate with Danish forskønne, Norwegian Bokmål forskjønne and German verschönen, verschönern.
Verb
försköna (present förskönar, preterite förskönade, supine förskönat, imperative försköna)
- to embellish; to make something sound or look better or more acceptable than it is in reality
Conjugation
Conjugation of försköna (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | försköna | förskönas | ||
| Supine | förskönat | förskönats | ||
| Imperative | försköna | — | ||
| Imper. plural1 | förskönen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | förskönar | förskönade | förskönas | förskönades |
| Ind. plural1 | försköna | förskönade | förskönas | förskönades |
| Subjunctive2 | försköne | förskönade | förskönes | förskönades |
| Participles | ||||
| Present participle | förskönande | |||
| Past participle | förskönad | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||