förträfflig

Swedish

Etymology

From German vortrefflich, equivalent to för- +‎ träfflig.^[1] Cognate with Danish fortræffelig, Norwegian Bokmål fortreffelig, Norwegian Nynorsk fortreffeleg, Dutch voortreffelijk.

Pronunciation

IPA^(key): /fœ(r)ˈʈrɛflɪ(ɡ)/

Adjective

förträfflig (comparative mer förträfflig, superlative mest förträfflig)

excellent, splendid
Synonyms: utmärkt, fantastisk, prima, utsökt, briljant

Declension

Inflection of **förträfflig**
Indefinite	positive	comparative	superlative¹
common singular	förträfflig	mer förträfflig	mest förträfflig
neuter singular	förträffligt	mer förträffligt	mest förträffligt
plural	förträffliga	mer förträffliga	mest förträffliga
masculine plural²	förträfflige	mer förträffliga	mest förträffliga

Definite	positive	comparative	superlative
masculine singular³	förträfflige	mer förträfflige	mest förträfflige
all	förträffliga	mer förträffliga	mest förträffliga

¹ The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
² Dated or archaic.
³ Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.

References

“förträfflig”, in Svensk ordbok [Dictionary of Swedish] (in Swedish)
“förträfflig”, in Svenska Akademiens ordlista [Wordlist of the Swedish Academy] (in Swedish)

^ “förträfflig”, in Svenska Akademiens ordbok [Dictionary of the Swedish Academy] (in Swedish)

[1] “förträfflig”, in Svenska Akademiens ordbok [Dictionary of the Swedish Academy] (in Swedish)

[1]