frågare

Swedish

Etymology

From fråga +‎ -are.

Noun

frågare c

1. agent noun of fråga

Declension

Declension of frågare
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	frågare	frågaren	frågare	frågarna
Genitive	frågares	frågarens	frågares	frågarnas

See also

• utfrågare

Further reading

• frågare in Svenska Akademiens ordböcker