ginen
Japanese
Romanization
ginen
Old High German
Alternative forms
Etymology
Common Germanic, akin to Old English ġinian.
Verb
ginēn
- to yawn
Conjugation
Conjugation of ginēn (weak class 3)
infinitive | ginēn | |
---|---|---|
indicative | present | past |
1st person singular | ginēm, ginēn | ginēta |
2nd person singular | ginēs, ginēst | ginētōs, ginētōst |
3rd person singular | ginēt | ginēta |
1st person plural | ginēm, ginēmēs | ginētum, ginētumēs |
2nd person plural | ginēt | ginētut |
3rd person plural | ginēnt | ginētun |
subjunctive | present | past |
1st person singular | gine | ginēti |
2nd person singular | ginēs, ginēst | ginētīs, ginētīst |
3rd person singular | gine | ginēti |
1st person plural | ginēm, ginēmēs | ginētīm, ginētīmēs |
2nd person plural | ginēt | ginētīt |
3rd person plural | ginēn | ginētīn |
imperative | present | |
singular | gine | |
plural | ginēt | |
participle | present | past |
ginēnti | giginēt |