inkräkta
Swedish
[edit]Etymology
[edit]From Middle Low German inkrechten (“to take with force”). Compare Dutch kracht (“force”).
Verb
[edit]inkräkta (present inkräktar, preterite inkräktade, supine inkräktat, imperative inkräkta)
- encroach; to intrude unlawfully
Conjugation
[edit]| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | inkräkta | inkräktas | ||
| supine | inkräktat | inkräktats | ||
| imperative | inkräkta | — | ||
| imper. plural1 | inkräkten | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | inkräktar | inkräktade | inkräktas | inkräktades |
| ind. plural1 | inkräkta | inkräktade | inkräktas | inkräktades |
| subjunctive2 | inkräkte | inkräktade | inkräktes | inkräktades |
| present participle | inkräktande | |||
| past participle | — | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
Derived terms
[edit]References
[edit]- inkräkta in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- inkräkta in Svensk ordbok (SO)
- inkräkta in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- inkräkta in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)