medalj

Swedish

Etymology

Borrowed from French médaille. Doublet of metall.

Pronunciation

• Audio:

  (file)

• Rhymes: -alj

Noun

medalj c

1. a medal (stamped metal disc)

Declension

Declension of medalj

		nominative	genitive
singular	indefinite	medalj	medaljs
	definite	medaljen	medaljens
plural	indefinite	medaljer	medaljers
	definite	medaljerna	medaljernas

Derived terms

• bragdmedalj
• bronsmedalj
• förtjänstmedalj
• guldmedalj
• hedersmedalj
• medaljceremoni
• medaljchans
• medaljgravör
• medaljhopp
• medaljkandidat
• medaljkonst
• medaljliga
• medaljplats
• medaljregn
• medaljsamling
• medaljskörd
• medaljstrid
• medaljtorka
• medaljutdelning
• mästerskapsmedalj
• OS-medalj
• silvermedalj
• tapperhetsmedalj
• Vasamedalj

Related terms

• medaljera
• medaljering
• medaljong
• medaljör

Descendants

• → Finnish: mitali

Further reading

• “medalj”, in Svensk ordbok [Dictionary of Swedish] (in Swedish)
• medalj in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)

Anagrams

• mejlad