påbrå

Swedish

Noun

påbrå n

1. ancestry, descent, blood

   Han har finskt påbrå

   He's of Finnish descent

   gott påbrå

   good stock

   aristokratiskt påbrå

   aristocratic blood

Declension

Declension of påbrå

		nominative	genitive
singular	indefinite	påbrå	påbrås
	definite	påbråt	påbråts
plural	indefinite	påbrån	påbråns
	definite	påbråna	påbrånas

Declension of påbrå

		nominative	genitive
singular	indefinite	påbrå	påbrås
	definite	påbrået	påbråets
plural	indefinite	påbrån	påbråns
	definite	påbråna	påbrånas

Related terms

• brås (på)

References

• påbrå in Svensk ordbok (SO)
• påbrå in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• påbrå in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)