rättfärdig

Definition from Wiktionary, the free dictionary
Jump to: navigation, search

Swedish[edit]

Etymology[edit]

From Old Norse réttferðugr.

Adjective[edit]

rättfärdig

  1. righteous
    Kanhända finnas femtio rättfärdiga i staden
    Peradventure there be fifty righteous within the city (Genesis 18:24)

Declension[edit]

Inflection of rättfärdig
Indefinite/attributive Positive Comparative Superlative2
Common singular rättfärdig mer rättfärdig mest rättfärdig
Neuter singular rättfärdigt mer rättfärdigt mest rättfärdigt
Plural rättfärdiga mer rättfärdiga mest rättfärdiga
Definite Positive Comparative Superlative
Masculine singular1 rättfärdige mer rättfärdige mest rättfärdige
All rättfärdiga mer rättfärdiga mest rättfärdiga
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.
2) The indefinite superlative forms are only used in an attributive role.