särbegåvning

From Wiktionary, the free dictionary
Jump to navigation Jump to search

Swedish

[edit]

Etymology

[edit]

From sär- +‎ begåvning.

Noun

[edit]

särbegåvning c

  1. giftedness

Declension

[edit]
Declension of särbegåvning 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative särbegåvning särbegåvningen särbegåvningar särbegåvningarna
Genitive särbegåvnings särbegåvningens särbegåvningars särbegåvningarnas
[edit]

Further reading

[edit]