samvete

Swedish

Etymology

From Old Swedish samvit, a calque of Latin conscientia, equivalent to sam- (“co-”) +‎ vete (obsolete dative singular form of vet, itself a byform of vett).

Noun

samvete n

1. conscience (moral sense)

   Jag har dåligt samvete för vad jag gjorde

   I feel guilty about what I did

   (literally, “I have bad conscience for what I did”)

   Jag kan inte göra det med gott samvete

   I can't do it in good conscience

Declension

Declension of samvete

		nominative	genitive
singular	indefinite	samvete	samvetes
	definite	samvetet	samvetets
plural	indefinite	samveten	samvetens
	definite	samvetena	samvetenas

Derived terms

• ett gott sam­vete är den bästa huvud­kudden
• samvetsagg
• samvetsbetänkligheter
• samvetsfrihet
• samvetsfånge
• samvetsförebråelse
• samvetsgrann
• samvetskval
• samvetslös
• samvetsäktenskap
• samvetsöm

References

• samvete in Svenska Akademiens ordböcker
• samvete in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)
• samvit in Knut Fredrik Söderwall, Ordbok öfver svenska medeltids-språket, del 2:1: M-T