snäppa

Swedish

Pronunciation

• IPA^(key): /ˌsnɛˈpa/

Etymology 1

Borrowed from Middle Low German sneppe, after the long, thin beak of the bird, from or related to Old Saxon *snabul, from Proto-Germanic *snabulaz (“snout, beak, mouth”). Cognate of German Schnepfe, Dutch snip, Faroese mýrisnípa. First attested in 1664.

Noun

snäppa c

1. a bird in the Scolopacidae family

Declension

Declension of snäppa

		nominative	genitive
singular	indefinite	snäppa	snäppas
	definite	snäppan	snäppans
plural	indefinite	snäppor	snäppors
	definite	snäpporna	snäppornas

Related terms

• amerikansk skogssnäppa
• beckasinsnäppa
• dammsnäppa
• drillsnäppa
• fläckdrillsnäppa
• gulbröstad snäppa
• kolymasnäppa
• kustsnäppa
• kärrsnäppa
• långtåsnäppa
• mindre beckasinsnäppa
• mosnäppa
• myrsnäppa
• piparsnäppa
• rödhalsad snäppa
• sandsnäppa
• sibirisk gråsnäppa
• skogssnäppa
• skärsnäppa
• småsnäppa
• spetsstjärtad snäppa
• spovsnäppa
• styltsnäppa
• större beckasinsnäppa
• svartsnäppa
• tereksnäppa
• tundrasnäppa
• tuvsnäppa
• vitgumpsnäppa

Etymology 2

Onomatopoeic. First attested in 1934.

Verb

snäppa (present snäpper, preterite snäppte, supine snäppt, imperative snäpp)

1. snap

Conjugation

Conjugation of snäppa (weak)

	active		passive
infinitive	snäppa		snäppas
supine	snäppt		snäppts
imperative	snäpp		—
imper. plural1	snäppen		—
	present	past	present	past
indicative	snäpper	snäppte	snäpps, snäppes	snäpptes
ind. plural1	snäppa	snäppte	snäppas	snäpptes
subjunctive2	snäppe	snäppte	snäppes	snäpptes
present participle		snäppande
past participle		—

¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

• snäpp.

References

• “snäppa”, in Svensk ordbok [Dictionary of Swedish] (in Swedish)
• “snäppa”, in Svenska Akademiens ordlista [Wordlist of the Swedish Academy] (in Swedish)
• “snäppa”, in Svenska Akademiens ordbok [Dictionary of the Swedish Academy] (in Swedish)
• snäppa in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)