tjänstgöra

Swedish

Etymology

From tjänst +‎ göra.

Verb

tjänstgöra

1. to service, to do service, to function (in a role), to work

Conjugation

Conjugation of tjänstgöra (weak)

	Active		Passive
Infinitive	tjänstgöra		—
Supine	tjänstgjort		—
Imperative	tjänstgör		—
Imper. plural1	tjänstgören		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	tjänstgör	tjänstgjorde	—	—
Ind. plural1	tjänstgöra	tjänstgjorde	—	—
Subjunctive2	tjänstgöre	tjänstgjorde	—	—
	Participles
Present participle	tjänstgörande
Past participle	—
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• tjänstgöring

See also

• befälhavande
• ordinarie
• tillförordnad
• vikariera