uppror

See also: upprör

Swedish

Etymology

Derived from Middle Low German uprōr. Cognate of Danish oprør, German Aufruhr, Dutch oproer, Norwegian opprør, English uproar.

Pronunciation

• Audio:

  (file)

Noun

uppror n

1. a rebellion (armed or non-violent resistance to power)

   De gjorde uppror

   They rebelled

Declension

Declension of uppror

		nominative	genitive
singular	indefinite	uppror	upprors
	definite	upproret	upprorets
plural	indefinite	uppror	upprors
	definite	upproren	upprorens

Derived terms

• upprorisk
• upproriskhet
• upprorsanda
• upprorsfana
• upprorsförsök
• upprorsledare
• upprorsmakare
• upprorsman
• upprorsrörelse
• upprorssignal
• upprorsstämning

See also

• revoltera
• uppröra

Further reading

• “uppror”, in Svensk ordbok [Dictionary of Swedish] (in Swedish)
• uppror in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)